Du är här
Ett år har gått och fortfarande finns det så många frågor som inte fått svar. Jag tänker på dem, inte varje dag, men väldigt ofta och ibland känns det nästan som att jag förstår dig. Världen och livet kan stundtals vara oerhört plågsam och jobbig men det är de lyckliga stunderna som ändå håller ens huvud uppe och gör att man vill ta del av allt som erbjuds. Till stor del handlar livet om att kämpa. Inget liv är som de sagor vi lyssnade till i våra barndoms år. Vi möttes i mörkret, i den mörka, dystra tunneln och där fann vi en stark gemenskap. Du förstod och du såg. Du förstod även de saker som ingen annan förstod och jag försöker fortfarande idag att förstå dig. Ibland när jag går hem från skolan efter en tung dag känns det som att jag bara skulle vilja höra din röst. Höra din bekräftelse på att jag inte är helt ute cyklar när det gäller mina tankar, för du förstod verkligen. Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Du hjälpte mig på ett sätt ingen annan kunde och därför känns fortfarande vår vänskap så levande. Trots att du inte finns här fysiskt så är du i allra högsta grad levande för mig. Det är ingen slump att brevid ditt namn i msn-listan står det "I´m here" för det vet jag att du är. Du är här.