Mina fötter är isbitar

Efter att ha varit ute i ca två timmar har jag absolut ingen känsel i mina fötter. Både mina händer och fötter tappar alltid känseln när det är kallt. Det spelar ingen roll hur mycket jag klär mig, det slutar alltid med att jag inte känner någonting. Men ikväll var det helt galet. Efter att ha suttit och tittat på umeå södra mot sunnanå så höll jag knappt på att kunna gå framåt efter matchen. Bägge fötterna var totalt bortdomnade... Nu har jag äntligen kommit in i värmen så sakta men säkert börjar de tina upp. Jag hatar verkligen det här vädret! Snälla vår, kom för att stanna. Jag blir så mycket gladare då och allt känns så mycket lättare. Matchen då? Jo, södra vann överraskande nog med 2-1 och det var jättekul. Jag träffade även lovisas mamma aira och hennes syster Lina. De var där för att kolla på sanna som spelar med sunnanå. Ett roligt spontant möte :)

Imorgon hade jag faktiskt tänkt träna ett pass bodypump. Jag har inte tränat det sedan i höstas någongång så vi får se hur det går. Förhoppningsvis är det någon som bokar av sig på beachen också så då kan jag vara med där på kvällen. Nä nu ska kasta mig själv in i duschen och sedan ska jag ta på mig mina fina dunsockar och göra mig en stor kopp te!

Förresten, på tal om att snöa när det är vår;1996 kom det snö den tredje helgen i maj på kristi himmel färs-dag(i övik alltså). Det var galet sent. Anledningen till att jag minns det är för att vårt fotbollslag hade träningshelg den helgen och vi var lovade att få gå på gräs men eftersom snön kom så blev det inge grässpel för oss. Det blev knappt spel på grus. Så förmodligen är detta inte sista svängen snö som kommer men jag hoppas för guds skull att jag har fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback