separationsångest

Jag lider av en ordentlig släng av detta. Idag när jag satt ute på gräset utanför universitetet och hörde alla önska varandra en bra sommar kände jag hur det stack till i bröstet. Alla åker hem till sitt och vissa återvänder aldrig eftersom de är färdiga med utbildningen. Det är trist... men var sak har ju sin tid. Jag har iallafall kommit fram till att jag gillar hösten mycket bättre. Då är alla tillbaka och då är det fullt av liv igen och hela skolan fylls med energi. Ja, jag är nog mer av en höstmänniska har jag kommit fram till. Även fast jag hatar vintern.

Nu har jag packat ihop det mesta och imorgon ska jag dra hemåt. Det är riktigt tråkigt att jag missar avslutningsfesten på lördag men jag känner att jag inte pallar av att vara kvar längre. Vågsnäs behöver mig och jag behöver Vågsnäs. Satan vad jag ska bli händig, hushållig(tror inte att det finns ett ord som heter så men ni fattar vad jag menar), klok och lugn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback