TGIF
Sportlov väntar för eleverna och man kan riktigt se hur lättade de är. Tänk om man hade en sådan tur att man kunde få ha sportlov. Jag tror inte riktigt man föstod hur lycklig lottad man var på den tiden. Jag har iallafall varit en drygjävla lärare och gett mina elever en skrivuppgift över lovet så jag antar att de hatar mig nu. Nästan iallafall.
Idag avverkades en mycket god lunch på swedbank arena. En lika snabb lunch som den var god eftersom en av mina kollegor (gud, så vuxet) var tvungen att snabba sig tillbaka till skolan för lektion. Men trots snabbheten på lunchen var det skönt att lämna skolmiljön för en stund och se anndra människor än lärare, elever och annat skolfolk!
nu blev stress än en gång, ska iväg, eller hem kanske jag ska skriva ,till umeå. Thank god it's friday!
Idag avverkades en mycket god lunch på swedbank arena. En lika snabb lunch som den var god eftersom en av mina kollegor (gud, så vuxet) var tvungen att snabba sig tillbaka till skolan för lektion. Men trots snabbheten på lunchen var det skönt att lämna skolmiljön för en stund och se anndra människor än lärare, elever och annat skolfolk!
nu blev stress än en gång, ska iväg, eller hem kanske jag ska skriva ,till umeå. Thank god it's friday!
snö och jag vill ha vår
Nu är det typ trettiofemhundrameterjävla snö ute. I slutet av februari och sen i höstas har det varit vår-väder varenda eviga dag. I och för sig är det bra om jag tänker på barnens stundande sportlov och att vi äntligen får den vinter som vi så länge gått och väntat på. Men samtidigt så vet jag att all denna trettiofemhundrameterjävla snö kommer, fortare än vi anar, smälta bort och då står man där och svär i förbannelse över all slask. Låter jag bitter?! Hm, kanske har att göra med mitt sjuka tillstånd och jag har inte så mycket mer ork över än att reta upp mig på små små saker som egentligen har noll betydelse Waist of energy kan man lugnt säga! Det blir som det blir ändå...
Japp snart helg igen och jag kan bara önska att jag mår bättre. Nu är jag iallafall piggare än igår och jag vågar faktiskt tro på en comeback på skolan imorgon. Eller egentligen ska jag ju säga jobbet eftersom vi gör praktik men det låter ju så mycket vuxnare. Och jag vill inte vara vuxen. Det blir jag efter trettio. Men som sagt, jag ber för en sjukdomsfri helg och resten av mitt liv också för den delen. Men det är kanske att hoppas på för mycket.
Japp då var man där igen.
Magsjuka. Finns det något mer drygt att råka ut för. Helst när man legat sjuk i influensan i flera dagar förra veckan. Huvvvvvaaaaa! Usch och fy, nu vill jag bara bli frisk! Det postiva i allt det här är att mina elever har hälsovecka (temavecka) i veckan så de lektioner som jag skulle haft med dem går bort så jag behöver inte känna att jag överger dem med min sjukfrånvaro. Men ändå....det är inte kul att vara sjuk!
Till helgen får jag åka upp till umeå och stanna där i över en vecka. Ni kan ju gissa hur mycket jag ser fram emot det?! Det ska bli såååå härligt!
:)
Till helgen får jag åka upp till umeå och stanna där i över en vecka. Ni kan ju gissa hur mycket jag ser fram emot det?! Det ska bli såååå härligt!
:)
pensionärmaria
jag har lovat mig själv att jag inte ska bli en sporadisk bloggare så därför måste jag skärpa till mig. Och det genast. Så, vad har hänt sedan sist?! Ja, jag är iallafall frisk nu. Eller kanske inte jättefrisk men så frisk som jag kan vara iallafall. Jag hade min första lektion i fredags och det gick över förväntan mycket bra. Direkt efter lektionen körde jag upp till umeå för att stressa vidare till beachträning. Jag hoppas verkligen inte mamma läser här eftersom jag lovade henne att jag inte skulle träna med tanke på mitt sjukdomstillstånd tididgare i förra veckan (i det här fallet är min kära mor väldigt klok eftersom man inte ska träna när man varit sjuk. Men jag är fortfarande hennes dotter och jag har inte riktigt ännu kommit upp i hennes klokhetspoäng). Iallafall så tränade jag och det gick väl mindre bra. Eftersom jag inte hade rört en beachboll på c a två veckor så var inte direkt känslan och tajmingen den bästa. Men kul var det! Sen blev det spelkväll för hela slanten. Mitt lag vann inte direkt utan snarare blev vi tokspöade men eftersom jag inte bryr mig om att vinna utan bara spelar för att ha roligt så gjorde det absolut ingenting. För jag är inte den typen som spelar för att vinna. Abolut inte den typen....
Ännu en helg utan utgång och snart börjar jag känna mig som en pensionär. Jag kanske rentav köper mig ett par bingolotter till helgen. Sugen, någon?! Nej nu måste jag gräva fram party-maria och bege mig ut i Umeås nattliv. Tror bestämt att jag ska ge mig på en högoddsare i helgen och gå ut på schlagerklubben. Det sägs att det är det händer så jag får vackert trotsa mina fördomar och ge stället en chans tror jag. Hm...
Idag hade jag min andra lektion och den gick väl....sådär. Vi gick igenom några verktyg för elevernas novellskrivande och jag hoppas att de fick ut något av lektionen. Det är det där som jag tycker kan vara så svårt. Att verkligen NÅ fram till eleverna. Som jag sa till min handledare idag, det är verkligen tur att jag har några terminer kvar för jag känner mig inte färdig någonstans. I och för sig så lär man inte känna den dagen man står där som nyutexaminerad lärare heller....
Nä nu väntar greys!
Ännu en helg utan utgång och snart börjar jag känna mig som en pensionär. Jag kanske rentav köper mig ett par bingolotter till helgen. Sugen, någon?! Nej nu måste jag gräva fram party-maria och bege mig ut i Umeås nattliv. Tror bestämt att jag ska ge mig på en högoddsare i helgen och gå ut på schlagerklubben. Det sägs att det är det händer så jag får vackert trotsa mina fördomar och ge stället en chans tror jag. Hm...
Idag hade jag min andra lektion och den gick väl....sådär. Vi gick igenom några verktyg för elevernas novellskrivande och jag hoppas att de fick ut något av lektionen. Det är det där som jag tycker kan vara så svårt. Att verkligen NÅ fram till eleverna. Som jag sa till min handledare idag, det är verkligen tur att jag har några terminer kvar för jag känner mig inte färdig någonstans. I och för sig så lär man inte känna den dagen man står där som nyutexaminerad lärare heller....
Nä nu väntar greys!
Vi går mot ljusare tider
Jag vill bli frisk. NU!!!
Det är så sjukt frustrerande, man kan verkligen inte göra någonting. Det mest upphetsande som hände igår var att jag lekte med nacho med en laserpenna. Känner mig LITE rastlös... fast samtidigt så orkar jag inte göra så mycket heller.
Idag kom jag att tänka på att det är endast en månad kvar tills det är vår. Eller det där är ju lite flytande men jag tror faktiskt att om ca en månad så känns det som att det är det iallafall. Skärtorsdagen är i år den 20/3 och är det inte vår när det påsk så spelar inte zlatan fotboll. Påsken är underbar på alla sätt och vis. Det är en välbehövlig vila från skolan/jobbet och man får äta hur mycket godis som helst. I år hade jag nog tänkt följa med till fjällen men jag har inte riktigt bestämt mig till 100 procent ännu. Eftersom praktiken varar ända fram till dessa helgdagar hade det varit skönt att tillbringa tid i umeå också. Men jag får se, det är ju trots allt en månad kvar.
Men visst har ni märkt att det är mycket ljusare på eftermiddagarna/kvällarna? Bara tanken på det får mig att le och frustrationen över att jag är sjuk försvinner en aning...
:)
Det är så sjukt frustrerande, man kan verkligen inte göra någonting. Det mest upphetsande som hände igår var att jag lekte med nacho med en laserpenna. Känner mig LITE rastlös... fast samtidigt så orkar jag inte göra så mycket heller.
Idag kom jag att tänka på att det är endast en månad kvar tills det är vår. Eller det där är ju lite flytande men jag tror faktiskt att om ca en månad så känns det som att det är det iallafall. Skärtorsdagen är i år den 20/3 och är det inte vår när det påsk så spelar inte zlatan fotboll. Påsken är underbar på alla sätt och vis. Det är en välbehövlig vila från skolan/jobbet och man får äta hur mycket godis som helst. I år hade jag nog tänkt följa med till fjällen men jag har inte riktigt bestämt mig till 100 procent ännu. Eftersom praktiken varar ända fram till dessa helgdagar hade det varit skönt att tillbringa tid i umeå också. Men jag får se, det är ju trots allt en månad kvar.
Men visst har ni märkt att det är mycket ljusare på eftermiddagarna/kvällarna? Bara tanken på det får mig att le och frustrationen över att jag är sjuk försvinner en aning...
:)
Förkyldig
Jag borde få IG i närvaro på den här sidan. Till mitt försvar kan jag bara säga att jag ligger däckad i en förkylning för tillfälligt. Och det är en konstig förkylning. Jag har feber och ont i öronen,Thats it! Ingen snuva, inget halsont. Eller lite svullen i halsen är jag men inte så där förkylningsaktigt som det brukar vara. Fast det är inget jag längtar efter helller... Så mitt liv är ganska stilla för närvarande. Spenderade dock helgen i umeå och det blev en skön helg. Två hemmakvällar, lite vin, TP, tacos och melodifestival. Lite Pensionärsvarning där kanske... Men det gillar jag :)Jag hittade också världens sötaste/finaste/gulligaste alla hjärtans dags-kort i min brevlåda när jag kom till umeå! Tack min lilla solstråle, u rock! (Y)
Det är så trist bara att vara sjuk på praktiken. Det är inte första gången och det lär förmodligen inte vara den sista heller. Immunförsvaret verkar bli totalförstört under dessa veckor. Och jag som är sååå sugen på att träna! Ja, ja man kan inte få allt här i världen. Suck!
Det är så trist bara att vara sjuk på praktiken. Det är inte första gången och det lär förmodligen inte vara den sista heller. Immunförsvaret verkar bli totalförstört under dessa veckor. Och jag som är sååå sugen på att träna! Ja, ja man kan inte få allt här i världen. Suck!
Den blonda lilla saken
Idag träffade jag tvåorna första gången. En tjej som satt längst bak i klassrummet skrek till min handledare: "ska inte den där blonda lilla saken ta och presentera sig?" Herregud, tänkte jag. Jag är väl ingen "sak". Eller så kanske jag är det....hm, elever är väldigt spontana har jag märkt. Ett tydligt bevis på detta var dagens incident när en elev tände eld på böckerna i sitt skåp. Brandlarmet utlöstets och eleverna gick sakta men säkert ut på skolgården. Varken jag eller de övriga lärarkandidaterna trodde att det var något som hänt eftersom vår LLu:are hade berättat att det skulle ske en brandövning under de kommande veckorna. När vi sedan kom in i skolan stank det rök överallt. Detta fick mig att tänka på att man inte bör vara så naiv alla gånger. Det kan ju faktiskt hända något.
Iallafall så trodde eleverna följande om mig:
- Att jag är besatt av Carola
- Eftersom jag är besatt av henne har jag laddat min telefon med 200 kronor så jag kan ringa och rösta på hennes bidrag i lördagens tävling i melodifestivalen
- Att jag har svart bälte i alla kampsporter förutom sumobrottning
- Att jag är positiv och morgonpigg
- Att jag spelar i monsterhårdrocksband
- Att jag är 24 år
- Att jag dricker Oboy eftersom jag varken tycker om te eller kaffe
- Att jag äter müsli till frukost
- Att jag har en pojkvän som jag är med på min fritid
- Att jag har två hundar
- Att jag tycker att Johnny Depp är världens hetaste kille
- Att lila är min favorit färg
- Att jag alltid måste ta i saker två gånger
- Att jag är äldst i syskonskaran
- Att jag är allergisk
- Att jag inte har någon fritid eftersom jag jobbar extra på ICA
- Att jag går på gympa och yoga
- Att jag red när jag var liten
Nu ska jag bege mig hemåt. Som det optimala barnbarnet jag är, har jag köpt en liten allahjärtansdag-bakelse åt min älskade mormor. Hoppas hon blir glad!
allajävlahjärtansdag
Det här med allahjärtans dag börjar så smått stiga mig åt huvudet. Det är blommor, chokladaskar, kort, ännu mer blommor och rött och rosa i förbannelse överallt dit mitt öga når. Tidningar överfylls med annonser av mysiga middagar på tu man hand och smycken har aldrig någonsin varit så billiga - och det blir till och med extra billigare än billigast om man slår på stort och förlovar sig dagen till ära. Jag är absolut inte bitter men det känns bara så överpretantiöst med allt detta. Om man nu är så kär och verkligen älskar en annan människa, kan man inte visa det på andra sätt och under alla de andra dagarna på året?!?
Men jag ljuger om säger att jag inte alls tycker att datumet 14/2 är lite speciellt ändå. Snacka om hyckleri....
Idag har jag träffat 3:orna. Där gjorde jag samma presentation som igår och följande trodde eleverna om mig:
Men jag ljuger om säger att jag inte alls tycker att datumet 14/2 är lite speciellt ändå. Snacka om hyckleri....
Idag har jag träffat 3:orna. Där gjorde jag samma presentation som igår och följande trodde eleverna om mig:
- Att min stora dröm är att bli författare
- Att mitt favoritprogram på teve är Idol
- Att jag alltid tar mittenbitten i alladin-asken
- Att jag kör volvo
- Att jag är framåt och vill lära känna nya människor
- Att jag är 22 år
- Att jag har sambo och att jag varit tillsammans med den människan i ett och ett halvt år
- Att jag har hund
- Att jag tycker om ämnet svenska(!)
- Att jag föredrar mysiga hemmakvällar framför att gå ut och festa
- Att jag gillar att laga mat och då är det främst thailändsk mat som gäller
- Att jag aldrig köper kläder på rea
VFU:n är här för att stanna i fem veckor framåt
Nu vankas det praktik för hela slanten och det känns både i kropp och knopp. Shiiit va trött jag är! Jag håller faktiskt på att somna nu när jag skriver detta inlägg... Dagen har är ändå varit förhållandevis bra. Jag har fått träffa en av klasserna som jag ska ha huvudfokus på. Det är en estet-etta som jag ska ha i skrivande. Exakt vad de ska jobba med ännu har jag inte riktigt bestämt men det slutgiltliga målet är en novell som de ska skriva och sedan ska jag betygsätta den. Idag bekantade vi oss bara lite med varandra och jag fick än en gång göra min presentationsövning. Den går ut på att varje elev säger vad de heter och även en sak som de tycker om och en sak som de inte tycker om. Trots att det är i princip omöjligt att komma ihåg namnen (29 st) så är det bra för att jag får höra eleverna prata och det är inte bara jag som är i fokus. Därefter skriver jag mitt namn på tavlan och sedan får eleverna gissa, i princip, vad som helst om mig. Först är jag bara tyst och skriver ALLT de säger och när de har gissat klart så möter jag upp alla påståenden. Så med andra ord brukar det här bli en ganska underhållande övning.
Det här trodde eleverna om mig:
Nä nu är det hopp i säng o tjäna peng som gäller! Sjukt tidigt med andra ord :)
Det här trodde eleverna om mig:
- Att jag är 22 år, förlovad och har 2 barn och 2 katter
- Att jag gillar subwaymackor
- Att jag red när jag var liten
- Att min största dröm när jag var yngre var att bli frisör
- Att jag har minst 8 par skor
- Att jag är socialdemokrat
- Att jag gillar att läsa böcker
- Att jag gillar att träna
- Att jag gillar att cykla
- Att jag lyssnar på Beyonce
- Att jag har storlek 37 på fötterna
- Att jag är vattuman eller kräfta
- Att jag har en sony ericsson
- Att jag kör en BMW
Nä nu är det hopp i säng o tjäna peng som gäller! Sjukt tidigt med andra ord :)
Färdig!
Helt otroligt, jag mailade in kontraktet 11.59. Snacka om att vara ute i sista stund. Jag förstår inte vad som har hänt med mig. Tidigare har jag alltid haft en sån bra framförhållning men den verkar vara som bortblåst nu. Jag pratade förresten med min handledare i onsdags. Hon måste ha trott att jag va väldigt ung för hon hade träffat på en av hennes gamla elever som tog studenten i våras, Mikaela. Mikaelas familj och min familj är väldigt goda vänner och jag och Mikaela har utvecklat en slags syskon/nära vän relation genom åren. Då de hade träffats hade Mikaela sagt till min handledare att en av hennes kompisar skulle komma och göra praktik hos henne nästa vecka. Under samtalet frågade min handledare vilket program jag hade gått i tron om att jag tog studenten i våras. Så med andra ord trodde min handledare att jag var född -88.
Nu är det helg och det känns förjävla bra!
:)
Kom igen nu, sista rycket!
Nu sitter jag med det sista på VFU-kontraktet. Huvvaligen, varför kan jag inte bara vara färdig?!? Typ turboskriva klart det och sedan är det ur världen....
Idag vankas det beach för hela slanten. Klockan 16 ska vi träna och kl 18 ska jag spela med Peter och Åsa och en vän till Åsa. Blir kul! Annars är helgen ganska fri från planer och det känns skönt.
Nu MÅSTE jag skriva!
Idag vankas det beach för hela slanten. Klockan 16 ska vi träna och kl 18 ska jag spela med Peter och Åsa och en vän till Åsa. Blir kul! Annars är helgen ganska fri från planer och det känns skönt.
Nu MÅSTE jag skriva!
Rädsla
Att möta en situation som ger upphov till en känsla av skräckblandad förtjusning är väldigt speciellt. Ena stunden vill man bara springa långt, långt därifrån och gömma sig under en sten. Typ. Medan man samtidigt skulle vilja stanna tiden eftersom man är nyfiken på vad som väntar runt hörnet.
Jag talar om rädsla.
Rädsla kan vara mycket. Jag är rädd för många olika saker, allt från solrosor(jag vet, det är jättekonstigt men jag ska inte tråka ut er med min ytterst ovanliga fobi), höga höjder till att mina nära och kära ska drabbas av sjukdom och olycka. Som sagt, rädsla kan vara väldigt mycket och dessutom väldigt olika för många människor. En sak som jag har märkt i mina möten med olika människor, allt från nära vänner till flyktiga bekanta, är att många är rädd för att visa sig sårbara. Jag är inte bättre där. Ibland tror jag nog att jag är någon form av en superhjälte som aldrig känner en minsta styng av nedstämdhet eller sorgsenhet. Eller det är iallafall vad jag vill visa upp för min omgivning. De som känner mig väl påstår att de kan läsa mig som en öppen bok där de direkt ser att någonting är fel. Och det kan mycket väl stämma. Men ibland frågar jag mig varför är det så svårt att visa sig sårbar, rädd eller osäker? Är det inte fint att visa sina känslor?
På allt det där skulle jag vilja svara ja, hundra gånger om. Men tyvärr ser det ju inte ut så i vårt högpresterande samhälle där vi alla ska vara MVG -människor på olika plan. Vi ska vara bäst i skolan/ på jobbet, vi ska vara världens lojalaste och pålitligaste vän och för att inte tala om hur snygga och hälsosamma vi ska vara. Lägg därtill att om vi har en partner ska vi vara världens mest förstående, kärleksfulla och ömsinta livskamrat (Inte undra på att många väljer att vara ensamma). Mitt iallt detta finns det inte plats för att visa vad vi egentligen känner. Att man någongång eller kanske för det mesta känner en stor rädsla för att inte duga eller för att rentav misslyckas med ovanstående livsuppgifter. Jag vet inte riktigt hur man ska komma runt detta problem. För problem anser jag att det är eftersom många, liksom jag, använder sig av "sopa under mattan principen" och låter ekorrhjulet snurra och snurra tills att man, till slut, vaknar upp en dag och undrar vart livet tog vägen. Jag vill inte leva så. Därför ska jag försöka att bli bättre på att visa mig sårbar. Sårbarhet är vackert.
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund
att inte våga är att förlora sig själv"
Jag talar om rädsla.
Rädsla kan vara mycket. Jag är rädd för många olika saker, allt från solrosor(jag vet, det är jättekonstigt men jag ska inte tråka ut er med min ytterst ovanliga fobi), höga höjder till att mina nära och kära ska drabbas av sjukdom och olycka. Som sagt, rädsla kan vara väldigt mycket och dessutom väldigt olika för många människor. En sak som jag har märkt i mina möten med olika människor, allt från nära vänner till flyktiga bekanta, är att många är rädd för att visa sig sårbara. Jag är inte bättre där. Ibland tror jag nog att jag är någon form av en superhjälte som aldrig känner en minsta styng av nedstämdhet eller sorgsenhet. Eller det är iallafall vad jag vill visa upp för min omgivning. De som känner mig väl påstår att de kan läsa mig som en öppen bok där de direkt ser att någonting är fel. Och det kan mycket väl stämma. Men ibland frågar jag mig varför är det så svårt att visa sig sårbar, rädd eller osäker? Är det inte fint att visa sina känslor?
På allt det där skulle jag vilja svara ja, hundra gånger om. Men tyvärr ser det ju inte ut så i vårt högpresterande samhälle där vi alla ska vara MVG -människor på olika plan. Vi ska vara bäst i skolan/ på jobbet, vi ska vara världens lojalaste och pålitligaste vän och för att inte tala om hur snygga och hälsosamma vi ska vara. Lägg därtill att om vi har en partner ska vi vara världens mest förstående, kärleksfulla och ömsinta livskamrat (Inte undra på att många väljer att vara ensamma). Mitt iallt detta finns det inte plats för att visa vad vi egentligen känner. Att man någongång eller kanske för det mesta känner en stor rädsla för att inte duga eller för att rentav misslyckas med ovanstående livsuppgifter. Jag vet inte riktigt hur man ska komma runt detta problem. För problem anser jag att det är eftersom många, liksom jag, använder sig av "sopa under mattan principen" och låter ekorrhjulet snurra och snurra tills att man, till slut, vaknar upp en dag och undrar vart livet tog vägen. Jag vill inte leva så. Därför ska jag försöka att bli bättre på att visa mig sårbar. Sårbarhet är vackert.
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund
att inte våga är att förlora sig själv"
2 m
Ni fattade väl att jag bara jävlades med mitt lilla stavfel. Givetvis stavar man ju grammatik precis så och inte med ett m. Det vet ju jag såklart.
Nu är det plugg som gäller. Än fast jag känner mig allergisk mot allt som heter VFU-kontrakt!
Nu är det plugg som gäller. Än fast jag känner mig allergisk mot allt som heter VFU-kontrakt!
Bara inte det blir gramatik...
Det kändes som att hela den här dagen i skolan var bortkastad. Föreläsningen var inte den roligaste och inte heller lektionen som handlade om portfolioanvändning. Plus en massa, massa ångest över praktiken. Och jag som inte ens fått tag i min handledare heller. Jag har ringt och ringt men aldrig har jag lyckats pricka in hennes raster. Fast jag har kollat hennes schema och försökt ringa då hon inte har lektioner. Lärare borde ha en jobbmobiltelefon som de måste svara i jämt! Då slapp man sånt här... Sedan så känns fem veckor i Övik inte så jätte-inspirerande. Visst det är kul att vara ute och ha lektioner men nu när jag kommit igång med beachandet så bra vill jag verkligen bara vara här och träna. Som tur är blir det umeå och iksu på helgerna. Det är åtminstone något... ÅÅÅÅ, jag hoppas verkligen inte att jag måste ha gramatik med eleverna. Även fast jag vet att jag måste underhålla de kunskaperna men jag vill verkligen inte ha det. Det lyser igenom hur tråkigt jag tycker att det är och då är det inte lätt att få eleverna intresserade.
Ikväll har jag varit på ett spinningpass och därefter mötte jag upp ylva. Vi begav oss hem till mig och där blev det en massa ältande, tedrickande och ännu mer ältande. Men nu är det slut på det. Nu är det bara Ylva som ska älta.
Nu är jag mer trött än den tröttaste människan på jorden och jag önskar att jag va en björn som kunde gå i ide och inte vakna förrän till sommaren. Men då missar jag ju resten av denna vecka och det vill jag inte!
Ikväll har jag varit på ett spinningpass och därefter mötte jag upp ylva. Vi begav oss hem till mig och där blev det en massa ältande, tedrickande och ännu mer ältande. Men nu är det slut på det. Nu är det bara Ylva som ska älta.
Nu är jag mer trött än den tröttaste människan på jorden och jag önskar att jag va en björn som kunde gå i ide och inte vakna förrän till sommaren. Men då missar jag ju resten av denna vecka och det vill jag inte!
Lördag 2/2
Jag har insett att jag inte är så duktig på det här med Lazerdoom. Vad sägs om det faktum att jag hamnade på 13:e plats av de 15 som spelade. Och att jag hade en träffprocent på 9. Lägg därtill att de spelare som jag träffade mest var mina medspelare. Som sagt, jag är ingen talang men eftersom jag tillhör den skaran som inte bryr mig särskilt mycket om ifall jag är bäst el inte (ok, här räknar jag inte in bollsporter och sällskapsspel) så var det ändå hur kul som helst! Det där vill jag bara göra om alltså... Efter spelandet blev det bastu och dusch och därefter åt vi en mycket god tacobuffé. Sedan körde vi singstar och där var jag nog ännu sämre än vad jag var när jag sprang omkring och sköt. Det sjuka är ju att så fort man intagit alkoholhaltiga drycker tycker man att man har världens bästa sångröst. Eller jag vet ju inte ifall det är så för alla men jag har en tendens att tro detta om mig själv och det är lite jobbigt eftersom jag vet hur jävla kass jag är på att sjunga...
Kvällen avslutades på rex där jag mötte många kära ansikten. En kväll som var riktigt lyckad måste jag säga. På många olika sätt.
Tack Carro för en superrolig kväll!
Kvällen avslutades på rex där jag mötte många kära ansikten. En kväll som var riktigt lyckad måste jag säga. På många olika sätt.
Tack Carro för en superrolig kväll!
Skojävel
Lördagmorgon och jag håller på att tvätta. Finns det något tråkigare än att tvätta? Man är fast hemma och kan inte göra något annat än att sitta och vänta på att tvätten ska bli klar. Det sjuka med det systemet vi har i vår tvättstuga är att vi kan inte komma in i tvättstugan någon annan tid än när vi har bokat. Så om jag skulle glömma bort min tvätt eller glömma något i tvättstugan kommer jag inte in ifall jag inte har bokat en tid. Idiotiskt. Annars är tvättstugan sjukt fräsch och det finns många tvättmaskiner. Så det förjänar en en guldstjärna!
Något som inte förtjänar en guldstjärna är mina skor som jag köpte för 1100 riksdaler alldeles innan jul. Igår när jag kom ner på stan kändes min vänsterfot väldigt blöt. Visst, det var slask och snö/regnstorm men vänsterfoten kändes mycket blötare än min högra fot. När jag tittade ner på foten hade hela skon på yttersidan släppt från sulan. Det kändes ungefär som att jag gick omkring i ett par flipflops. Klockrent med andra ord, helst när man just kommit ner på stan och hade en miljon ärenden att uträtta. Så det var bara att bege sig till första bästa skoaffär och försöka hitta mig ett par vinterskor. Förmodligen vilar det någon form av skoförbannelse över mig. Tack till Ylva för att hon hade tålamodet att stå ut med mig i min panikslagna jakt efter ett par nya skor.
Ikväll ska jag på megazone och skjuta. Det kommer förmodligen bli hur roligt som helst. Vi ska basta och käka där också så det blir en helkväll.
Nu ska jag trotsa tvättstugan och gå ut på en långpromenix :)
Något som inte förtjänar en guldstjärna är mina skor som jag köpte för 1100 riksdaler alldeles innan jul. Igår när jag kom ner på stan kändes min vänsterfot väldigt blöt. Visst, det var slask och snö/regnstorm men vänsterfoten kändes mycket blötare än min högra fot. När jag tittade ner på foten hade hela skon på yttersidan släppt från sulan. Det kändes ungefär som att jag gick omkring i ett par flipflops. Klockrent med andra ord, helst när man just kommit ner på stan och hade en miljon ärenden att uträtta. Så det var bara att bege sig till första bästa skoaffär och försöka hitta mig ett par vinterskor. Förmodligen vilar det någon form av skoförbannelse över mig. Tack till Ylva för att hon hade tålamodet att stå ut med mig i min panikslagna jakt efter ett par nya skor.
Ikväll ska jag på megazone och skjuta. Det kommer förmodligen bli hur roligt som helst. Vi ska basta och käka där också så det blir en helkväll.
Nu ska jag trotsa tvättstugan och gå ut på en långpromenix :)