MariaTheresia

Ett helt år har gått mot sitt slut och nu skulle jag verkligen vilja göra en riktigt summering av det gångna året men jag vet inte om jag riktigt törs. Om jag ska vara helt uppriktig så tror jag att detta år har varit bland de mest år påfrestande på länge. Jag vet inte om ni tillhör den skaran som räknar era hitills levda år som "bra" eller "dåliga". Jag är en sådan typ av person. Egentligen vet jag inte varför det blivit så, antagligen har det att göra med att jag, ända sedan jag började högstadiet, haft en almenacka där jag skrivit i små drag vad jag gjort varje dag. När åren gått mot sitt slut har jag bläddrat igenom kalendern och försökt läsa lite om mina små och stora strapatser. Givetvis blir det inte lika flitigt skrivande som förr om åren och givetvis skriver jag inte ALLT som händer. Men när jag läser om små saker jag gjort har jag lätt att komma tillbaka till de känslor  och tankar som jag upplevde då. Idag när jag gjorde läste i min kalender som jag haft i år kände jag mest bara tunga och dåliga känslor. Givetvis har inte mitt år varit helt och hållet nattsvart men mycket av det som hänt har faktiskt varit  himla jobbigt. Men som någon klok tididgare sagt "Man lär sig något utav allt som händer" och jag tror faktiskt att det stämmer in väldigt bra gällande detta också.

Så, vad har då fröken Maria Theresia lärt sig i år? Jo, jag har lärt mig följande:

* Att man kan faktiskt få killkompisar på de mest underliga sätt. En vänskap kan utvecklas och bli jättedjup och värdefull trots att man absolut inte hade de förutsättningarna från början.

* Att en liten, liten, liten stad som Övik har schlagerfantaster till invånare. Jag har aldrig sett öviksborna så stolta och så glada som under denna helg i februari (förutom sm-guldfirandet då men det kommer jag till senare). 

*Att inte alltid leta efter genvägar överallt. Ofta visar det sig att mina genvägar är senvägar. Förlåt soffan!

* Att jag har gått och blivit en handbollsnörd. Det har jag mycket att tacka alla härliga sikeåpojkar för. Givetvis är sporten hur rolig som helst att titta på men i kombination med dessa härliga grabbar på planen är det oslagbart. Hejja sikeå!

* "I de lugnaste vatten simmar de farligaste fiskarna" - så sant som det är sagt! Men då säger jag bara "What goes around, comes around"

* Att det omöjliga är möjligt. Jag pratar givetvis om Öviks stolthet, Modo hockey. Jag tror ingen, även om det varit alla öviksbors önskan sedan våren -78, trodde att det skulle va möjligt att vinna det efterlängtade sm-guldet. Lördagen den 14 april går nog till historien som det galnaste o gladaste dagen för ALLA öviksbor någonsin.

* Att jag lyckades fiska upp en regnbågslax på 1.6 kilo och därefter döda den. All by my self!!! Stolt så in i norden :)

* Att man ska kolla på en karta eller en vägbeskrivning innan man ska köra till ett ställe man aldrig varit på förut. Annars slutar det som det gjorde för mig när jag skulle titta på Umedalen-Ersboda i höstas. Jag och soffans syster stod och tittade på fel match i c a en halvtimme. JA, jag är en liten blondie oxå...

* Att mina älgar, trots allt, faktiskt trivs ganska bra på min balkong. Som den visa Carolina sa: "Nu är älgarna som en egna lilla familj".

* Att man kan få kritik på sin praktik av en examinator på grund av att man pratar för mycket dialekt. 

* Att man kan älska två städer fast på två väldigt olika sätt. Övik, för att jag har all min trygghet där. Min familj, mina rötter och vågsnäs. När jag kommer hem efter att ha varit borta länge är det så skönt att bara vara bland människor som ligger mig varmt om hjärtat och platser som framkallar fina minnen och ger mig trygghet. Umeå, för att jag kan göra så mycket som jag tycker om där. Spela beachvolleyboll på vintertid, träffa nya människor, fika på stan en söndag (det var faktiskt inte genomförbart förr i tiden i övik men nu, tack varo alla nya gallerior, är det faktiskt möjligt), umgås med mina kära vänner som numera känns som en familj för mig, Ja det finns mycket jag kan skriva här men vad jag vill komma fram till är att tidigare har varit så otroligt less på övik men nu känns det mera som att jag har två hemstäder. Fast vinner modo sm-guld i år igen så är jag genast  BARA öviksbo :)

* Att man hela tiden kommer till insikter gällande saker och ting. Det är sedan VAD man gör med dessa insikter som räknas.

* Att inte (igen) ta med David Sahlsten på sightseeing i vågsnäs skogar för att visa foppas hus. Då slutar det genast med att han är på väg att röva bort foppas tjej för att sedan begära en lösensumma för henne.

*Att hur mycket jag än vill, så lyckas jag inte riktigt med att börja med hemtentorna i tid.

* Att allting inte alltid är vad det ser ut att vara. Visst, detta har jag vetat under tidigare år mycket väl men det är inte förrän i år som jag  V E R K L I G E N förstått vad det innebär. 

*Att kunna köra bil i umeås innerstad

* Att allt som man vill ska hända, kan verkligen hända. Bara man vill det tillräckligt mycket.

* Att det inte är en bra idé att gå ut på krogen dagen innan en beachvolleyturnering. Jaså?! 

* Hur man gör när man ska passa ett bra upplägg till sin partner. Jag är inte riktigt 100 nöjd ännu men jag jobbar på det. Björn och Ida har gett mig en massa tips så snart är jag där. Övning ger färdighet så det är bara att nöta som gäller 2008 (Jag snackar beachvolley nu). 

* Att jag inte ska dricka sprit. Dels för att det inte är så gott (visst man kan alltid dricka goda mjölkdrinkar) men dels för att jag inte tål det så bra. 

* Att galoppera igen. När jag va yngre var jag faktsikt värsta hästtjejen. Det bästa jag visste var hästar och jag spenderade den mesta av min fritid i stallet. Men så en dag när jag var ute och red i skogen tillsammans med min granne skenade min häst när vi galopperade och jag blev avslängd. I och med denna händelse dog mitt hästintresse och jag inte riktigt kunna vara avslappnad i hästars närvaro. Visst, jag har lyckats övervinna min rädsla för att vara i hästars närvaro och även kunna rida dessa vackra djur. Men det var inte förrän Tisdagen den 18 september detta år (f ö min födelsedag) som jag lyckades besegra min rädsla för att kunna galoppera igen. Guldstjärna till mig! Även ett stort tack till Andreas och Anders för denna fina present.

*Att det inte ger någonting att slösa energi på människor som inte ger någonting tillbaka.

* Att jag har världens finaste, bästa och älskvärda vänner.

* Att man ibland måste stanna upp i livet och fundera på vart man är på väg. 

* Att man kunde ha en hel veckas charterresa under julen. Hemma i Övik :) 

* Det man ger får man tillbaka.

* Att älska naturvetarhuset.

* Vissa saker som händer har bara dålig tajming. Skulle det skett på en annan plats eller vid en annan tidpunkt hade det kanske blivit ett annat resultat.

* Att det bästa för mig är att lämna mobiltelefonen hemma när jag går ut på krogen.

Det är i och för sig nästan ett helt dygn kvar av detta år så jag skulle nog tro att det dyker upp något spännande under morgondagen som jag har att lära. Jag önskar er alla ett riktigt Gott nytt år. För det är precis det som 2008 ska blir, GOTT så in i helvete!!!