Kanske lite
småbittert, var mitt förra inlägg. Men jag kan faktiskt få psykbryt på sånt där. Då är det skönt att skriva ner det. Sen är det borta på ngt vis...Kanske inte helt men åtminstone känns det som att man fått rensa ut det ur systemet :)
Helgen då?
Den har varit gryyym :) haha... Nä men jag har haft en jättebra helg. Fredagen va galen...Innan vi hade hittat en present oxå. Som jag förutspådde, tog det ett bra tag innan vi fann en bra present. Den obligatoriska starzfikan utgjordes av jag, johan, david, joel och peter. Den ena ämnet efter det andra avklarades (Nej ylva, jag spanade absolut ingenting alls. jag vet inte riktigt vad du har för bild av mig....*smile*) efter det andra och helt plötsligt fick vi jättebråttom när vi upptäckte att klockan hade hunnit bli fyra. Bara två timmar innan affärerna(de flesta iaf) stängde och vi hade verkligen ingen som helst aning vad vi skulle köpa. David, med sin sjuka fantasi, ville köpa den mest groteska saken efter den andra medan jag totalvägrade. Fyller någon 30 år S K A man köpa en seriös och fin present. Så enkelt är det bara. Men V A D skulle vi köpa???
Som en skänk från ovan sprang vi på Åsa, födelsedagsbarnets flickvän. Hon rabblade upp en lång lista på saker som hon visste Peter ville ha och en halvtimme senare var vi färdig. Sånt kallas tajming :) Vad köpte vi då? Det blev faktiskt en hockeyklubba (!) och jättefina pastatallrikar från duka (Det kan ni ha i åtanke till min nästa födelsedag). Jag kände mig faktiskt nästan som en hockeyspelare när jag gick omkring med en hockeyklubba på stan.
Efter detta hämtade Lulle upp oss och sedan bar det iväg till Åsjön för en riktig hemmamyskväll. Davids förädrar bjöd på underbar mat och det va så skönt att bara inte göra något. Det borde man göra oftare. Jag ville att vi skulle spela spel men både Lulle och David ville hellre se film, så jag blev nedröstad. Lulle slocknade i soffan efter en kvart medan vi andra fick se en mycket bra film. Half Nelson. Helt klart sevärd!
Lördagen blev en dag i stressens tecken. Men jag började faktiskt dagen hur bra som helst. Först och främst vaknade jag faktiskt till en ko som lät ute på gården. Hur ofta gör man det? Har nog aldrig hänt i mitt 26-åriga liv. Det va så mysigt på något sätt... Sen va det dags för handboll. Vilken match dessutom! Sikeåpajka tog emot seriledarna och matchen va väldigt jämn. Och spännande dessutom. De lyckades vinna som de tydligen alltid gör hemma i jenningshallen... Imponerande! Efter matchen hade vi tokbråttom. Vi hade lovat att komma till festen lite tidigare, om det va något som behövde fixas in i det sista. Lulle och jag behövde inte vänta så länge som vi trott på David, så vi kom iväg snabbare än vi anat. Jag blev riktigt förvånad och samtidigt var jag lättad och glad - jag skulle få tillräckligt med tid till att piffa! :) Vi packade in oss i bilen, som förövrigt var davids chefs bil. Jag vet egentligen inte riktigt hur många bilar den mannen har. David har en tendens till att antingen köra sönder bilar eller på något annat sätt förstöra dem. Det var precis det han hade gjort med sin egen bil så därav lånet av chefens. Glädjen och lugnet över att jag skulle få tillgång till så mycket oväntad tid för piffning ersattes av panik efter det att växellådan gav upp mitt på E4:an mellan robban och umeå. Helt galet och precis i en sådan situation man absolut INTE vill att det ska hända.... som tur var fick vi hämtning ganska snabbt. Fred och Joel hade inte passerat och de körde sikeåbussen så alla vi tre, med vår packning, fick plats. Men den extratid till piffning jag tidigare glatt mig till hade genast försvunnit. (Dagens I-landsproblem...) Slutligen så hann vi dit i mycket god tid. Festen va hur kul som helst och jag fick träffa många nya och trevliga människor. Kvällens höjdpunkt var dock lilla Lova! Fredrik och Linda fick en liten flicka förra veckan och jag fick sitta och hålla i denna söta lilla varelse en stund på festen. Behöver jag säga att jag blev helt såld. Dessa små, små, små händer. Och näsan... det är så gulligt så jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen... Fast jag vill inte ha en själv. Inte än på väldigt länge iallafall. Men fram till dess är jag gärna barnvakt så det är bara att give me a call :)
Utgång på Rex och det var också mycket trevligt. Jag har ju redan, i mitt förra inlägg, redogjort för mina upplevelser där. Så jag behöver nog inte säga så mycket mer.
Dagen efter, söndag, alltså spelade jag turnering. Vi hade samling 8.30 och jag vaknade 7.50 tack vare min söta kombo Carro som slet upp mig. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig tagit mig upp. Mitt spel var inte bländande någonstans och jag tappade nästan sugen att överhuvudtaget fortsätta med denna sport efter mina insatser. Men idag känns det bättre och jag är redan sugen på revansch!
Nu har jag upptäckt att detta inlägg blev ett sånt där långt och tråkigt inlägg...huvva! Jag ska skriva kortare inlägg i framtiden. Lovar :)
sov gott!