Det här med kärlek...
Det här med relationer är inte det lättaste. Ok, jag vet att jag inte direkt kommer med några revolutionerade nyheter men jag kan helt enkelt inte sluta att förundras över detta komplexa fenomen. När jag var yngre trodde jag att allt gällande killar och kärlek skulle bli så mycket lättare när man blev vuxen. Men inte faan har det blivit det. Det blir snarare svårare och svårare och jag tror nog aldrig att jag kommer uppleva en dag då jag känner fullt ut att det här med kärlekens fenomen är en lätt match. Men det är väl kanske därför den stundals är så underbar...
Samtidigt ligger det väl något i det här med att allt kanske inte ska vara så lätt. Titta på paret med stor P, paret som aldrig någonsin kan vara nöjda med kärleken till varandra utan alltid ska krångla till det, Meredith och Mcdreamy. Är det inte Mcdreamy som har en fru undangömd så har drar sig Meredith undan, på grund av hennes rädslor. Jag vet att det bara är en teveserie men är det inte det som gör att vi gillar att titta på serien så mycket? Att den påminner så mycket om våra egna liv och våra egna problem. Och visst känner vi oss alla (kanske inte alla men de flesta iallafall) påverkade av våra tidigare erfarenheter. Ju längre livet går och ju äldre vi blir desto mer naggade i kanten blir vi och det blir inte lättare att bara ge sig hän och verkligen släppa på allt och vara kär. Jag skulle nog kunna betala en smärre förmögenhet för att hitta en medicin mot att inte vara rädd när det kommer till relationer. 2 msk av botarädslanärdetkommertillrelationer-medicinen och sedan är man "frisk". Aldrig mera tvivel, aldrig mera en sömnlös natt när man bara ligger och analyserar handlingar och ord till förbannelse och aldrig mera en klump i magen som inte gör att man kan äta.
Det mest fascinerande är ändå hur vi gör när vi är rädda?
Man kan springa sin väg, dra sig undan och fly fältet så långt det bara går. Man kan också bli den hysteriska, vara jättepå och massbombardera personen ifråga med både telefonsamtal och sms. Den sistnämda handlingen tror jag inte så många utövar eftersom det minimerar risken för fortsatt umgänge och uppfattas kanske inte så charmig. Däremot tror jag att många väljer att dra sig undan. Jag brukar känna att jag ibland bara skulle vilja springa iväg och gömma mig under en sten. Då är det bara jag och stenen och ingen kan någonsin komma åt mig och göra mig illa. Jag vill helt enkelt fly och jag tror inte att jag är ensam om att vilja göra det. Då blir man aldrig sårbar och det är just det vi alla är rädda för. Denna sårbarhet... och vi utvecklar hela tiden mängder av försvarsmekanismer för att slippa känna den. Som sagt, det lättaste är att fly men eftersom vi alla, de flesta iallafall, har varit med om känslan att vara kär så vi har en liten fighter inom oss som så gärna vill känna den där fantastiska känslan igen. Så vi trotsar tvivlen och utsätter oss för det igen. Men egentligen, det är inte så konstigt för vem vill inte ha det där underbara som kärleken för med sig?
Jag skulle kunna prata i all oändlighet om det här. Och ibland känns det som att ju mer jag funderar, desto oklokare blir jag. Men som sagt, det är väl der som är charmen med det.
Samtidigt ligger det väl något i det här med att allt kanske inte ska vara så lätt. Titta på paret med stor P, paret som aldrig någonsin kan vara nöjda med kärleken till varandra utan alltid ska krångla till det, Meredith och Mcdreamy. Är det inte Mcdreamy som har en fru undangömd så har drar sig Meredith undan, på grund av hennes rädslor. Jag vet att det bara är en teveserie men är det inte det som gör att vi gillar att titta på serien så mycket? Att den påminner så mycket om våra egna liv och våra egna problem. Och visst känner vi oss alla (kanske inte alla men de flesta iallafall) påverkade av våra tidigare erfarenheter. Ju längre livet går och ju äldre vi blir desto mer naggade i kanten blir vi och det blir inte lättare att bara ge sig hän och verkligen släppa på allt och vara kär. Jag skulle nog kunna betala en smärre förmögenhet för att hitta en medicin mot att inte vara rädd när det kommer till relationer. 2 msk av botarädslanärdetkommertillrelationer-medicinen och sedan är man "frisk". Aldrig mera tvivel, aldrig mera en sömnlös natt när man bara ligger och analyserar handlingar och ord till förbannelse och aldrig mera en klump i magen som inte gör att man kan äta.
Det mest fascinerande är ändå hur vi gör när vi är rädda?
Man kan springa sin väg, dra sig undan och fly fältet så långt det bara går. Man kan också bli den hysteriska, vara jättepå och massbombardera personen ifråga med både telefonsamtal och sms. Den sistnämda handlingen tror jag inte så många utövar eftersom det minimerar risken för fortsatt umgänge och uppfattas kanske inte så charmig. Däremot tror jag att många väljer att dra sig undan. Jag brukar känna att jag ibland bara skulle vilja springa iväg och gömma mig under en sten. Då är det bara jag och stenen och ingen kan någonsin komma åt mig och göra mig illa. Jag vill helt enkelt fly och jag tror inte att jag är ensam om att vilja göra det. Då blir man aldrig sårbar och det är just det vi alla är rädda för. Denna sårbarhet... och vi utvecklar hela tiden mängder av försvarsmekanismer för att slippa känna den. Som sagt, det lättaste är att fly men eftersom vi alla, de flesta iallafall, har varit med om känslan att vara kär så vi har en liten fighter inom oss som så gärna vill känna den där fantastiska känslan igen. Så vi trotsar tvivlen och utsätter oss för det igen. Men egentligen, det är inte så konstigt för vem vill inte ha det där underbara som kärleken för med sig?
Jag skulle kunna prata i all oändlighet om det här. Och ibland känns det som att ju mer jag funderar, desto oklokare blir jag. Men som sagt, det är väl der som är charmen med det.
Kommentarer
Trackback