Jag och mina telefoner
Jag har läst några av mina vänners bloggar och blev sugen på att göra en sådan där lista med de roligaste och mest betydelsefulla sms:en jag fått under det gångna året men det gick inte alls särskilt bra. Anledningen till detta är att jag inte har några sms som är äldre än de jag fick i mellandagarna. Telefoner och jag är inte direkt en lyckad kombination. Bara det faktum att jag avverkat fyra telefoner under 2007 (o jag är inte ens en pryltjej) borde få mig att inse att jag inte ska någon sådan i min ägo. Men det funkar ju inte riktigt så...
(Hur faaaan skulle man då kunna fyllesms:a liksom?!)
Den första telefonen som försvann var en telefon som jag fick när jag fyllde 25. Jag gillade den jättemycket och hade faktiskt den i nästan nio månader men under en utekväll på invito i maj försvann den. Helt och hållet! Jag vet att jag kan vara både yr och glömsk men gällande denna incident så tänker jag faktiskt inte ta på mig någonting. En kompis till en av mina vänner lånade den och så vips var den bara borta. I och för sig kunde jag ju varit lite mer uppmärksam men jag är nog inte den enda som inte har huvudet på skaft under småtimmarna efter en utekväll. Det fanns inte så mycket att göra mer än att vara telefonlös några dagar och sedan köpa en ny. Det blev återigen en sony ericson och denna hade jag väl i min ägo i c a tre månader innan den lade av. Den här gången var det varken en stöld eller glömskhet som låg bakom min otur utan bara det faktum att jag massbombarderades med sms av en viss person så telefonen orkade inte mer. Hur kan detta hända? I detta fall gick det inte att göra så mycket utan jag fick helt enkelt acceptera min telefons öde. Men tur i oturen så hade min älskade mormor just köpt en ny mobil så jag fick ta hennes gamla. Den höll från augustimånad fram till den omtalade julmustincidenten med david som huvudrollsinnehavare här i december. Även om det inte gick så bra att skriva sms så funkade det att ringa med den ett tag men på juldagen gick den en för tidig död till mötes.
Så snälla, håll en tumme för mig och min telefon under 2008!
(Hur faaaan skulle man då kunna fyllesms:a liksom?!)
Den första telefonen som försvann var en telefon som jag fick när jag fyllde 25. Jag gillade den jättemycket och hade faktiskt den i nästan nio månader men under en utekväll på invito i maj försvann den. Helt och hållet! Jag vet att jag kan vara både yr och glömsk men gällande denna incident så tänker jag faktiskt inte ta på mig någonting. En kompis till en av mina vänner lånade den och så vips var den bara borta. I och för sig kunde jag ju varit lite mer uppmärksam men jag är nog inte den enda som inte har huvudet på skaft under småtimmarna efter en utekväll. Det fanns inte så mycket att göra mer än att vara telefonlös några dagar och sedan köpa en ny. Det blev återigen en sony ericson och denna hade jag väl i min ägo i c a tre månader innan den lade av. Den här gången var det varken en stöld eller glömskhet som låg bakom min otur utan bara det faktum att jag massbombarderades med sms av en viss person så telefonen orkade inte mer. Hur kan detta hända? I detta fall gick det inte att göra så mycket utan jag fick helt enkelt acceptera min telefons öde. Men tur i oturen så hade min älskade mormor just köpt en ny mobil så jag fick ta hennes gamla. Den höll från augustimånad fram till den omtalade julmustincidenten med david som huvudrollsinnehavare här i december. Även om det inte gick så bra att skriva sms så funkade det att ringa med den ett tag men på juldagen gick den en för tidig död till mötes.
Så snälla, håll en tumme för mig och min telefon under 2008!
Kommentarer
Trackback