MariaTheresia

jaha.

Ibland blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Ibland beter sig inte heller människor riktigt som man önskar och vill. Dessa insikter har jag väl kommit fram till under de senaste dagarna. Jag har också kommit fram till att jag är dålig på att uppskatta saker som jag har och det är inte förrän jag inte har dessa saker som jag inser deras värde. Antagligen är jag väl inte direkt ensam om det här. För några år sedan när jag var tokseriös och hade sambo så hade vi ett överskott av AXA-produktur i vårt skafferi. Allt från havregryn, musli (jag vet att det inte stavas så men jag hittar inte tangenten för ett tyskt u), mjöl, socker, pizza-mix till sockerkakor och pepparkakor fanns i vårt hem. Eftersom min sambo spelade hockey och de var sponsrade av företaget så blev det snabbt ganska fullt av dessa basvaror. Men jag hatade det. När säsongen var över fanns det knappt plats för något annat och till slut fyllde jag en stor pappersmatkasse och slängde det i soporna. Kan tyckas jävligt dåligt gjort av mig. Jag kunde ju liksom ha gett bort det. Men det gjorde jag inte och nu, när jag är student, inser jag verkligen hur jävla bra jag ha det det. Vem faan får gratis mat på det där sättet?

Som sagt, med åldern kommer insikter och klokhet och nu uppskattar jag iallafall det jag hade då!