MariaTheresia

Idag när jag skulle ta cellprov var det en manlig läkar/gynekologstudent som gjorde det. Jag säger ingenting om det ifall de frågar om det är ok men det gjorde inte barnmorskan idag. Visst, jag hade kunnat säga ifrån men jag blev så överväldigad/nervös/förvånad över själva situationen så jag förmådde mig aldrig att göra det. Själva situationen var lite absurd faktiskt. Det är nog nervöst och utelämnande att lägga sig på den där jävla britsen med benen i vädret inför en barnmorska. Idag var jag inställd på att göra det men det blev inte bara en männsika, utan två varav den ena var en man i min ålder ugnefär. Lägg därtill att det var mitt underliv som fungerade som hans undervisningsverktyg. Jag vet inte vad de flesta känner inför sådana situationer men jag tycker bara att det är obehagligt.  Hur mycket jag än intalar mig själv att det är naturligt och att det är i utbildningssyfte så känns det inte riktigt så. Jag låg där som ett fån, tittandes upp i taket där det hängde en tavla föreställande nån tant som plockade äpplen. Ni vet, en sån där tavla som finns i taket när man är liten och är hos tandläkaren fast nu var det en "modell vuxen-tavla". Så säger studenten: "Jag tror fröken är lite spänd, försök slappna av". Men vem faan är inte lite spänd när man har en vilt främmande karl som studerar ens underliv?!?

Inför nästa provtagning ska jag ringa till sjukhuset och säga att jag absolut inte vill ha en läkarstudent som tittar i mitt underliv. Jag förstår att de också måste lära sig men bara inte det blir genom mitt. Jag har dragit mitt strå till stacken nu.